French 1594-1665 Nicolas Poussin Galleries The finest collection of Poussin's paintings, in addition to his drawings, is located in the Louvre in Paris. Besides the pictures in the National Gallery and at Dulwich, England possesses several of his most considerable works: The Triumph of Pan is at Basildon House, near to Pangbourne, (Berkshire), and his great allegorical painting of the Arts at Knowsley. The later version of Tancred and Erminia is at the Barber Institute in Birmingham. At Rome, in the Colonna and Valentini Palaces, are notable works by him, and one of the private apartments of Prince Doria is decorated by a great series of landscapes in distemper. Throughout his life he stood aloof from the popular movement of his native school. French art in his day was purely decorative, but in Poussin we find a survival of the impulses of the Renaissance coupled with conscious reference to classic work as the standard of excellence. In general we see his paintings at a great disadvantage: for the color, even of the best preserved, has changed in parts, so that the harmony is disturbed; and the noble construction of his designs can be better seen in engravings than in the original. Among the many who have reproduced his works, Audran, Claudine Stella, Picart and Pesne are the most successful.  Related Paintings of Nicolas Poussin :. | Enlevement des Sabines, Detail | Landscape with the Funeral of Phocion | The Inspiration of the Poet (mk05) | St Cecilia | Midas and Bacchus |
Related Artists:
Caesar van Everdingen
(1616/17, Alkmaar - buried October 13, 1678, Alkmaar), older brother of Allart van Everdingen and Jan van Everdingen, was a Dutch Golden Age portrait painter. Caesar Pietersz van Everdingen also known as Caesar Boetius van Everdingen was educated in Utrecht, where he learned to paint from Jan Gerritsz van Bronckhorst.Caesar became a member of the painter's guild in Alkmaar in 1632. His first known painting dates from 1636. In 1648 he moved to Haarlem, where he joined the Haarlem Guild of St. Luke and the civic guard (or schutterij) there, where he met Jacob van Campen. From 1648 to 1650 He helped him with the decoration of the Oranje Zaal (Orange room) in Huis ten Bosch. In 1658 he moved back to Alkmaar where he started a workshop and took on pupils. Many of his pictures are to be seen in the museums and private houses of the Netherlands. His pupils were Jan Theunisz Blanckerhoff, Adriaen Dekker, Hendrik Graauw, and Thomas Heeremans.Houbraken also lists two other pupils; Adriaen Warmenhuizen, and Laurens Oosthoorn.
Lucas de Heere
1534-1584,Painter, tapestry designer, draughtsman and poet. He was probably trained by his parents. The suggestion that he became a member of the Ghent Guild of St Luke before 1540 was derived from an incorrect interpretation of the Guild records for 1574-5. Van Mander recorded that, as a boy, de Heere accompanied his father on his trips to the stone-quarries of the Meuse region, where he made topographical drawings. Lucas was sent to Frans Floris's studio c. 1555 or shortly before to complete his training, and he may have collaborated with his master on tapestry cartoons and stained-glass designs, although no cartoons or preparatory drawings survive. During this period de Heere also became noted as a poet in the local rhetoricians' chambers. His father's influence helped him to gain commissions in Ghent from 1555, and, according to Marcus van Vaernewijck (1568), he worked on new stained-glass windows for the St Janskerk in Ghent in the same year.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).